46.2017 Rusta

Posted on Leave a commentPosted in reklamkommunikation

Mycket inga måsten för pengarna.

Det är devisen för Rustas reklamfilm inför sommaren. Den börjar utan ljud, en mobilsignal (som gör att man börjar leta efter sin mobil kanske), pris visas på en utemöbel. Genast känner man igen teckensnittet. Musik startar och det är en trudelutt som återigen lätt fastnar i huvudet – den har varit på repeat hela dagen i min hjärna. Inte världens bästa låt, men ok iallafall.

Det är också mycket lätt att hitta klippet på Youtube, kanske femte sökträffen. Bra där! För det får den 4 av 5. Förvånande dock att den inte finns på hemsidan än…

#blogg100 

 

 

32.2017 Oatly

Posted on Leave a commentPosted in reklamkommunikation

Egentligen har Oatly ingen reklamfilm ute just nu, men jag vill ändå hylla dem här. 

Jag gillar deras design, jag gillar deras budskap. Jag gillar dessutom produkterna. Jag smakade nyligen deras motsvarighet till färskost ”På mackan” och gillade den.

Jag har sedan ett år låtit bli att dricka komjölk, jag blev ju opererad för blindtarmen då. Och efter det kände jag inte riktigt för att dricka mjölk längre. Jag har inte slutat helt med koprodukter, använder grädde, smör och ost, men inte heller det äter jag så mycket av som jag gjorde innan operationen. Jag har länge ansett att vi människor inte ska lapa komjölk, den är ju specialanpassad till kalvarna – inte till oss.

Jag mår så mycket bättre utan mjölk, eksemet har lugnat ner sig bland annat. Oftast drack jag café au lait men havremjölk funkar inte så bra till det tycker jag. Jag har lärt mig att dricka te istället och kan till och med även dricka kaffet svart då och då. Havremjölk fungerar istället mycket bra i matlagning. Havremjölk håller dessutom längre än vad vanlig komjölk gör. Bara fördelar med att skippa komjölken alltså. Wow, no cow liksom!

#23 Gissa fonten – igen

Posted on 2 CommentsPosted in typografi

Men hallå! Ingen ville gissa på teckensnittet? Jag gör ett nytt försök från torsdagens inlägg och gissningslek.

Var det för svårt att gissa? En liten ledtråd, det är ett av mina favoritteckensnitt… Inlägget i repris:

…………………………………………

Vad heter teckensnittet?

font

Skriv gärna i kommentarsfältet. Svar kommer på söndag måndag.

…………………………………………

#23.2014 #blogg100

#19 Trollet

Posted on Leave a commentPosted in typografi

Min första praktikplats var på ett sätteri.

Yrket sättare är utdött sedan desktop publishing lanserades. Innan persondatorerna blev vanligt beställde man alltså textutskrifter hos sätterier. Sedan stod man vid ett ljusbord och monterade upp spalter som skulle ligga i linje både lodrätt och vågrätt. Ungefär så.

Sätteriet jag praktiserade hos var i en liten skrubb där tre personer jobbade. Samtliga rökte. Ihärdigt. Det var före lagstiftningen. Jag tror att jag fick min dos av nikotinhalt av att inhalera ångorna där dagligen under en termin. Tror att jag slutade med smygrökandet tack vare mina dagar där…

I ett rum fick skrivbord, ljusbord, hyllor, skåp, pentry och dessa tre personer plats. Fyra med mig. Öppet kontorslandskap således långt innan det var ett begrepp.

I mörkrummet fanns reprokameran. I detta rum var det mörkt, men rött ljus när man fotograferade. Reprokamera använde man förr för att förstora text eller bild. I svartvitt. Stora åbäken. Två rattar på kameran som man justerade in förstoring/förminskning respektive skärpa.

Ute på gården i ett betydligt större rum fanns en maskinpark som framkallade just sättningarna dvs textutskrifterna. Maskinerna var på den tiden större än bilar, och de hade således större utrymme än vad personalen behövde.

Att producera sättningar såg ungefär ut som html-kod. Man skrev i kod vilket typsnitt, storlek, radbredd, spärrning etc texten skulle vara i. Och sen matade man in data och avslutade med kodsnutt.

Gnuggisar förekom också. Dessa använde man främst till rubriksättning. På halvtransparenta ark fanns bokstäver som man gnuggade på för att fästa på papper. Därefter fotograferade man det i reprokameran för att eventuellt justera storleken. Detta fotograferades på ett s k silverpapper som sedan fungerade som original.

Just genom dessa gnuggisar fick jag lära mig att rundade bokstäver – typ S, G, O osv – ska placeras lite lägre än de raka staplarna. Annars blir det obalans i textraden. Jag fick också lära mig att varje bokstav kräver olika luftutrymme. Mycket känsla och ögonmått som styr det, fanns inte riktigt någon mall att utgå ifrån då.

Trollet, som chefen kallades för, hade väldigt speciell struktur. Varje yta på kontoret var belamrat med pappershögar. Skrivbordet gick inte att arbeta vid, det var överfyllt med tidningar, pärmar och än fler pappersstaplar. Fanns det en fri yta var det pga ett askfat. Ingen utom Trollet – jag minns inte vad han hette, men han kallades så – behärskade denna (o)ordning. Man kunde fråga honom om det där manuset till korsordet som skulle göras original till. Jamenvisst, då gick han till högen under böckerna till vänster om kaffebryggaren, bredvid askfatet. Knep ett ark ca 20 cm ner och gav mig manuset!

Trollet

#19.2014 #blogg100

#18 Typ

Posted on Leave a commentPosted in typografi

Här kommer svaret till mitt inlägg igår.

Några gissningar kom upp på Facebook-sidan…

svaren

Logomärket – symbolen – ligger lite för högt upp. Det balanserar inte med övrig linje där de raka staplarna i bokstäverna får styra som i N, D, Y, M, A, I, E, T. Rundade bokstäver och former som t ex S, U, G placeras lite lägre i förhållande till linjen, annars ser de ut att sväva. Och så är märket placerat – i linje med N’ets nedre staplar. Jag har markerat missen med ljusblå linje.

Dessutom ser det ut som märket sitter lite högre än U’ets övre staplar. Kanske bara en synvilla…

sunds

Skylten tillhör Sundsgymnasiet i Vellinge. Hänger på väggen mot Falsterbovägen.

Så jepp, Mia Berg – du klämde det direkt. Bra där! 🙂

#18.2014 #blogg100

 

#4 Första bloggen jag följde

Posted on Leave a commentPosted in digitala medier

Den första blogg jag medvetet började följa var inom ett ämne jag är nördigt intresserad av – smink.

Jag minns inte när det började och hur jag hittade den. Antagligen hade jag googlat på något läppstift och eftersom ”Bjooti” var tidigt ute så var den mäkta populär då 2007 någonting och fick därför bra sökträffar i Google.

Jag jobbade på ett kosmetikföretag 2008 och företaget hade just insett nyttan med sminkbloggare och Bjooti var en av dem.

bjooti
bjooti

Bjooti skrev från början blandat, både om sin vardag och om smink. Hon gjorde sminktester, betygsatte produkter, rapporterade om senaste sminktrender, testade på sig själv mm. Hon inbjöds småningom på kampanjreleaser som hon såklart rapporterade om i bloggen. Reste hon utomlands uppdaterade hon ju om sminkmärken som inte fanns i Sverige.
Hon bloggade ungefär dagligen och man blev god vän med henne, man fick en typ av relation till henne. Trots att man inte visste mycket om henne privat, så lyckades hon ändå få upp en känsla av vänskap i sina inlägg, hon pratade liksom till just mig.

Katarina, som bloggaren heter, har ett antal andra bloggar. Hennes personliga blogg heter KattaKvack. Hon har skrivit någongång att hon strävar efter att vara personlig men sällan privat. Det man vet är att hon bor med man och barn i ett radhus utanför Stockholm, men det blir inte mycket privatare än så. Och det är precis det jag också strävar efter när jag är på internet.

Genom hennes bloggar har jag hittat andra roliga, spännande, nischade, intressanta bloggare som jag också kommer sprida min bloggkärlek till här via mitt bloggande i Blogg100. Mina inspiratörer och berikare! Jag kommer att berätta om fler bloggare under mina hundra dagar.

Nu är Bjooti.net nerlagt, men det finns en mängd sminkbloggare som förmedlar allt viktigt man bör veta om smink, i samma anda som Bjooti en gång gjorde. Man kan hitta lite av Bjooti hos KattaKvack genom den här taggen: bjooti

Såklart är KattaKvack också igång med Blogg100.

#4.2014 #blogg100

Blogg100 - Ett inlägg om dagen i 100 dagar

#3 Kreativa timmen

Posted on Leave a commentPosted in nätverka

Klockan 0400 vaknade jag och kunde inte somna om, stirrade bara rakt ut. Hjärnan var igång. Ämnen till bloggteman var aktiviteten.

Så jag lät den arbeta fram bra tema och vi är nog överens om vad jag ska fokusera kring i mitt bloggande. Efter det var jag ändå klarvaken.

Antingen kan man välja att sätta sig direkt att blogga med resulterande trötthet mot eftermiddagen, eller så intar man tv-soffan och hittar ett lagom intelligensbefriat tv-program att somna gott till. ”The Man with the biggest testicles” lockade inte direkt… Favoritkanalen BBC Lifestyle visade något antikprogram, väldigt populärt för britterna vad det verkar. Finns hur många programformer som helst om antikviteter. Nej, för tråkigt. Den brittiska versionen av Halvåtta hos mig – som heter Come Dine With Me – är annars utmärkt att sova till. Generellt är britterna helt okunniga i matlagning, men medtävlarna är elakt ihopmatchade. Finns det en som uttalat ogillar dans t ex, är givetvis den matchad med dansare osv. Bäddat för konflikt. Dessutom gås det husesyn medan värden lagar mat, det rotas i lådor, garderober osv. Över gränsen, tycker jag. Givetvis hittar de pinsamma saker.

Det blev Ugly Betty, väldigt sovvänligt. Gulligt dock. Redaktionschefen Dennis skulle skriva en ledare som han inte tyckte han var värdig, han tyckte sig inte vara skribent. Men Betty tryckte på och lät honom fullfölja utmaningen. Lite som för mig då om att blogga i hundra dagar… Så somnade jag gott!

Första som utmanade mig i att blogga i detta, var Annika Dacke, när hon flaggade för Blogg100 i Facebook. Hon är skribent… (men inte ful alls! Det är ju inte ugglan Betty heller, för den delen). Jag fick också en positiv kommentar här i bloggen av en annan vän, Rolf Olsson. Tack för att ni tror på mig!

#3.2014 #blogg100

#2 Vad ska jag blogga om då?

Posted on 2 CommentsPosted in digitala medier, nätverka

En bra strategi är att ha en röd tråd i sina inlägg.

En lagom svår utmaning att lyckas ha något att berätta om i hundra dagar. Än så länge har jag inte bestämt vad jag ska fokusera kring. Ska jag blogga om spontana saker? Eller om yrkesrelaterade ämnen? Kanske om att fylla femtio? Matnörderi? Aktuella händelser?

Ska man planera sina inlägg genom att skriva listor? Ska man strukturera upp sig och skriva vid en viss tidpunkt?

Kommer det bli kvantitet och mindre kvalitet? Ska man gästblogga i andras bloggar, får man det?

Svåra och djupa frågor att ta ställning till…

Nåja, imorgon har jag kanske klurat ut strategin för min blogg.

#2.2014 #blogg100

Blogg100 - Ett inlägg om dagen i 100 dagar

#1 Blogg100

Posted on 2 CommentsPosted in digitala medier, nätverka

Okidoki, flera av mina vänner och bloggar jag följer har valt att gå med i bloggutmaningen Blogg100 – att göra ett inlägg om dagen i hundra dagar.

Jag har inte kopplat att jag själv skulle kunna hänga på, men nu blev jag lite nyfiken och tänkte ”varför inte?”.

Så då kör vi!

Blogg100 - Ett inlägg om dagen i 100 dagar

#1.2014 #blogg100