Jag lägger upp en annan film från Lumene som jag gillar bättre.
Den pratar mer natur – vinter, rent vatten, skogsbär, rena sjöar osv – som klingar mer skandinavisk skönhet. Det måste ju såklart vara orsaken varför vi är så vackra, vi nordbor. Musiken låter lite samiskt, det är absolut helt rätt isåfall. Den trådsmala fotomodellen är med här också (läs gårdagens inlägg 75.2017), men vi slipper se hennes blottade revben.
#blogg100
https://youtu.be/amjClMDz0fc
Det blev inte Ikea-filmen, som jag trodde, utan Klarnas reklam Smooth som vann Guldägget i bästa reklamfilm.
Jag har sett den tidigare, men kan inte påstå att jag blev så pass imponerad att den memorerats. Men den är väl helt ok. Enkel i sitt uttryck, inte så mycket prat, fotot får sköta språket så att säga. Snyggt animerat. Man funderar ju på hur mycket är på riktigt och hur många timmar det lagts ner på redigering. Och oliverna ser till och med uttrycksfulla ut!
”Ibland dyker de upp, filmerna som får hela Sverige att haja till i soffan, kreatörer att svära över nyheten i Resumé och planners att förbryllat ifrågasätta målgruppsanalysen. Filmer som får publiken att tystna i biosalongen och reklamjurys att göra detsamma, av ren avund. Filmer som är ovanligt snygga, roliga, konstiga och alldeles, alldeles… smoooth.”
#blogg100
Detta är ingen reklamfilm, men en artikel om reklam och reklamfilm. Eller om marknadsföring rättare sagt.
Kulturjournalisten Jonas Gren pratar om bilreklam. Han funderar kring varför det ska köras i skog, vildmark i bilreklamen – varför uppmana till att förstöra naturen med avgaser? Han har förstått att målgruppen är köpstark manlig medelklass.
”Aldrig förr har det sålts lika många nya bilar i Sverige som 2015 och 2016. Aldrig förr, sedan mätningarna inleddes, har medeltemperaturen på jorden varit lika hög som 2015 och 2016.”
Eftersom jag inte är man, medelklass eller särskilt köpstark (med ströjobb får man prioritera och försaka snarare), så når inte bilreklam ut till mig, det har jag ju skrivit om i tidigare inlägg. Oavsett, för mig är bil ett transportmedel. Viktigast är att den tar mig från A till B. Jag åker gärna kollektivt istället, så får man lite mindfullness till på (biljett-)köpet dessutom.
Men nu när jag har reklamögonen aktiverade märker jag ju också att just bilreklambudskapet tydligen ska föra en ut i äventyret. Man ska kunna köra fort och bilen tar en till fantasivärldar där vägarna vänder sig som bokblad, tar en till robotlandskap, ödemark, orört snölandskap osv. Krystat kan jag tycka.
Apropå dikten i början av artikeln: När jag gick på reklamutbildning för RMI Berghs fick vi en uppgift som hette ”Sardinen vill att burken öppnas emot havet”. Inte visste jag då – och inte nu heller – att det var en dikt av Werner Aspenström och att den var en protest mot kommersialismen.
Jag tycker att Jonas Gren är inne på samma spår som Anders Hellberg från ActionForms vlogg, jag pratade ju om honom i förrgår, 62.2017. Typ att”det är vår förbannade plikt att konsumera” – det ger tillväxt, men förstör vår planet. Det är andemeningen från båda, min tolkning.
”Fem i… tentan. Fem i… träningen. Fem i… festen.” Ett smakligt minimål när man har ont om tid.
En ung tjej i tre olika skepnader. Pluggande. Tränande. Festande. Tjejen är ung men ser inte fotomodellig ut. Sysslorna är inte de typiska, vilket också är bra. Så kommer bild på produkten och man kväljs. Vita maskar i tomatsås!!? Nej tack! Jag är inte kräsen men pasta eller vita bönor i tomatsås, det går bara inte. Urk!
Men reklamfilmen är fin, den är kort, tydlig. Kunde varit textad, men är tydlig ändå utan. Ingen klämkäck speakerröst, ingen töntigt försök med hipp musik. Man vill nå till fler än ungdomar rentav? Lite annorlunda helt enkelt. Bra där!
Jag vill egentligen bara ge tre stjärnor eftersom jag aldrig kommer köpa produkten eftersom minimålet ser verkligen osmakligt ut (jag blir mer sugen på snabbnudlar istället…), men så subjektiv kan jag inte vara. Det får bli fyra stjärnor! Det är ju reklamfilmer jag pratar om primärt, inte själva produkterna.
#blogg100
All reklam som syns är bra reklam…? Reklam som inte syns är dålig?
All reklam som skapar engagemang är av godo. Ja, tyvärr. Ointresse eller likgiltighet är misslyckat ur reklamsyfte. Igår upprördes jag av American Apparels sexistiska marknadsföring. Jag delade och skrev ett inlägg på Facebook. Inlägget hade Genusfotografen Tomas Gunnarsson först lagt ut – han har ju tidigare i år utsett American Apparel till Årets Sexist. Priset de fick var en guldtuttemugg! Och mer publicitet!
Jag tänker inte länka till American Apparels annons, vill inte bidra till mer uppmärksamhet till dem genom fler delningar. Deras strävan är just uppmärksamhet oavsett hur och vad man marknadsför det med. Det är lågt. Det är inget som gör mig som reklamare yrkesstolt.
En annan reklamfilm som stör mig just nu är från Quorn. ”Det smaakar saa gaatt”, säger söt-snygg-vit-blond-ung-tjej i filmen. Just hela hennes utspel är så dåligt så det blir skrattretande icketrovärdigt. Och filmen är väl dessutom dubbad. Varför?
Var det det enda argumentet man kunde pressa ur sig till att välja quorn? Med tanke på hur mycket artificiella tillsatser produkten innehåller kan jag inte ens tycka det alls ”smakar så gott”… Man kan googla på quorn och man får upp diskussioner där det konstateras att quorn i sig inte smakar så mycket. Nä, just det. Konstigt argument således.
Och jag hade faktiskt tänkt att länka filmklippet från Quorn här, men hittar inte filmen på nätet. Litet misslyckande igen för dem ur marknadsföringssynpunkt. Jag kan ju faktiskt inte sprida det… Oengagemang är inte vän med bra reklamkommunikation, som sagt.
Men jag kan gärna dela en artikel som Leif Kajrup också bloggat om: Carin Fredlund skriver bl a ”DET FINNS ALLTID NÅGON SOM BESTÄLLT OCH BETALAT SKRÄPREKLAMEN”. Så visst, det är någon kommunikationsbyrå som producerar reklamfilm etc, men det är någon som betalat dem att skapa den. Som oftast, är det pengarna som styr…
#32.2014 #blogg100