64.2017 Sydsvenskan

Posted on Leave a commentPosted in reklamkommunikation

Full gas mot stupet

Detta är ingen reklamfilm, men en artikel om reklam och reklamfilm. Eller om marknadsföring rättare sagt. 

Kulturjournalisten Jonas Gren pratar om bilreklam. Han funderar kring varför det ska köras i skog, vildmark i bilreklamen – varför uppmana till att förstöra naturen med avgaser? Han har förstått att målgruppen är köpstark manlig medelklass.

”Aldrig förr har det sålts lika många nya bilar i Sverige som 2015 och 2016. Aldrig förr, sedan mätningarna inleddes, har medeltemperaturen på jorden varit lika hög som 2015 och 2016.”

Eftersom jag inte är man, medelklass eller särskilt köpstark (med ströjobb får man prioritera och försaka snarare), så når inte bilreklam ut till mig, det har jag ju skrivit om i tidigare inlägg. Oavsett, för mig är bil ett transportmedel. Viktigast är att den tar mig från A till B. Jag åker gärna kollektivt istället, så får man lite mindfullness till på (biljett-)köpet dessutom.

Men nu när jag har reklamögonen aktiverade märker jag ju också att just bilreklambudskapet tydligen ska föra en ut i äventyret. Man ska kunna köra fort och bilen tar en till fantasivärldar där vägarna vänder sig som bokblad, tar en till robotlandskap, ödemark, orört snölandskap osv. Krystat kan jag tycka.

Apropå dikten i början av artikeln: När jag gick på reklamutbildning för RMI Berghs fick vi en uppgift som hette ”Sardinen vill att burken öppnas emot havet”. Inte visste jag då – och inte nu heller – att det var en dikt av Werner Aspenström och att den var en protest mot kommersialismen.

Jag tycker att Jonas Gren är inne på samma spår som Anders Hellberg från ActionForms vlogg, jag pratade ju om honom i förrgår, 62.2017. Typ att”det är vår förbannade plikt att konsumera” – det ger tillväxt, men förstör vår planet. Det är andemeningen från båda, min tolkning.

40.2017 Dacia Duster

Posted on 2 CommentsPosted in reklamkommunikation

Långsökt…

”Another one drives a Duster”. Inte dust utan duster då. Inte bites utan drives. För er som är uppvuxna efter 1990 kanske inte vet att detta är en travesti på Queens Another One Bites The Dust. Tanken att det ska vara roligt, men här blir det bara töntigt. Det är uppenbarligen en tunn linje mellan humor och trams – för att travestera på Pretenders fina tolkning av Thin Line Between Love And Hate. 

Bilreklam har jag svårt för, delvis för jag inte har behov av bil. Generellt ska bilar tydligen föra en till äventyr, och det är tydligen  bortskämda superrika som är målgruppen. Men barnfamiljer får också vara med på ett hörn, man måste ju främja säkerheten också… Gärna ska man föras till spektakulära ställen, gärna in i framtiden. Det blir lite uttjatat och fegt. Och jägaren som dyker upp ur vegetationen och utbrister Another one drives a Duster, är det inte bara knasigt? Förresten, är det inte Mark Darcy – eller jag menar Colin Firth – som är i butiken?

Filmen är vad jag förstår en brittisk produktion.

#blogg100

https://youtu.be/Vnhz7yHG_k0

The Pretenders Thin Line Between Love And Hate