91.2017 Sodastream

Posted on Leave a commentPosted in reklamkommunikation

SodaStream – Utan att släpa flaskor

Reklamklippet har de rätta argumenten, men ändå känns det så krystat. 

Kanske för att situationerna visas upp överdrivet. Visst, det ÄR onödigt och tungt att bära på flera liter vatten. Att gå sex trappor upp i ett hus utan hiss (finns sådana hus numera?) ÄR overkill eller att bubbelvattnet plötsligt tar slut i hemmet och därtill föranleder ett smärre hysteriskt utbrott…

Och med det avslutande klippet med blond ung vacker tjej drickandes ett glas bubbligt vatten. Finns det inga andra varelser i den perfekta reklamvärlden? Måste alla drömmar gå i blont, blåögt och ljusblått?

#blogg100

77.2017 Vanish Oxi Action Gold

Posted on Leave a commentPosted in reklamkommunikation

Vanish Oxi Action Gold #029

Tvättmedelsreklam är oftast klyschig och är för det mesta gjord utomlands. Alltså är det i den världen bara kvinnor som sköter tvätten. I svensk tv rullar nu en variant med en man som faktiskt klarar av att tvätta tydligen. Men – och det är så förbannat trist! – går den svenska versionen inte att hitta på sociala medier. Vad är det företagen inte fattar med att synas på internet!?

Den här reklamen är en av de bättre, ingen hurtfrisk speakerröst, ingen uppgiven hemmafru (som givetvis är trådsmal, ung, blond, har barn osv – ingen annan tvättar eller?), ingen töntiga argument osv. Jag hittar tyvärr bara en fransk version på Youtube, men den är ändå ganska ok. Först ser man en vit vägg med 100 moduler, i varje modul ser man olika händelser där fläckar på kläder uppstår. Väggen vänder och då är modulerna mörkrosa och i varje modul står då vuxna och ska lösa fläckproblemen. Varje modul har ett nummer och i den svenska filmen är det #029 som visas. En vanlig man (dvs ingen professionell, med vit rock, kavaj etc) använder pulvret.

Rolig idé och annorlunda från annan tvättreklam utan att bli töntig. Men det är på gränsen.

Jag hade gärna delat ut fyra stjärnor men nu blir det bara två, för att det svenska företaget totalt har glömt att mata sociala medier. Skamfläck på det!

#blogg100

72.2017 Comfort Sköljmedel

Posted on Leave a commentPosted in reklamkommunikation

Comfort Intense – Intensiv fräschhet

Som sagt, tvättmedel, sköljmedel mm är svårt att marknadsföra. Här har man försökt att vara kreativa, men tyvärr det blir töntigt.

Vem är målgruppen? Barn? Tonåringar (första dejten)?

Egentligen är produkten helt meningslös. Det enda den gör är att tillsätta doft, resten sköter dagens tvättmedel. Därför är den inte så bra för miljön heller. Men, mellan dig och mig, jag använder själv sköljmedel ibland, enbart för doftens skull…

#blogg100

71.2017 Rexona

Posted on Leave a commentPosted in reklamkommunikation

Filmen visades tidigare men jag kunde inte lägga ut den då eftersom den inte gav sökresultat på Google. Nu har jag väntat på att den skulle publicerats på nätet, men så verkar det inte. Den svenska varianten finns fortfarande inte att hitta på sociala medier, så det får bli den som finns – den spanska versionen. Egentligen skulle jag låtit det gå förbi obemärkt, men filmen är snyggt gjord så därför vill jag prata om den.

Med det coola fotot i fotot får man med fler målgrupper. Atleter men även kontorsråttan och familjemänniskan. Snyggt gjort! Trist att man inte hittat till sociala medier.

Jag lade faktiskt ut en fråga på Facebook – eftersom jag inte kunde själv hitta klippet – så detta är tack vare en alert människa som hängde över datorn.

#blogg100

70.2017 Keso

Posted on Leave a commentPosted in reklamkommunikation

Keso SuperMini – mätt på rätt sätt

Reklamfilmen är svår att googla. Det är svårt att få upp rätt Keso överhuvudtaget. Budskapet i filmen är att man kan äta Keso Supermini så att man får mer energi till att träna, så att man blir hungrig så att man kan utan dåligt samvete kunna äta mer Keso Supermini för att kunna träna mer… Osv.

Tjejen (som inte är en klyschig långbent anorektisk fotomodell) i filmen har två sysslor i sitt så kallade liv – äta och träna. Mja, budskapet till mig blir då att äta mindre så jag slipper träna i tid och minut för att få tid med annat, det där som kallas livet.

Svenskproducerad film förvisso, den känns iallafall trovärdig, trots allt.

#blogg100

48.2017 McDonalds

Posted on Leave a commentPosted in reklamkommunikation

Jureskog New Orleans

MacDonalds reklam är i regel bra. Bättre än Burger Kings. Och reklamen är bättre än deras hamburgare. Av de två märkena är jag en BKare som ni kanske förstår då. Men McDonalds pommes frites är dock snäppet godare än BKs. 

Hamburgerkedjan låter iallafall svenska reklammakare göra reklamen. Bra, för dubbade reklambudskap med – för oss svenskar – klyschiga lyckliga barnfamiljsfilmer går tydligen inte riktigt hem här. Det finns ju fler målgrupper som äter. Målgruppen här vet jag dock inte riktigt vem den är.

Är målgruppen matlagningsglada? Köttälskare? Stockholmare som love att putta in lite engelska ord i meningar? Eller stora egon kanske? Jag gillar inte herr Jureskog, har sett ett av hans program och uppfattade han som en vuxen bebis med enormt ego. Varför sidekicken var med förstår jag inte, hon fick inte en chans att säga något eller tillföra något. Att han efter ha smakat någon kocks hamburgare, för att sedan själv tolka den till sin egen – bättre? – version, känns bara besserwisssrigt och inte kreativt. Han mainsplainar tycker jag, dvs män som förklarar (för kvinnor) hur man ska göra.

Så känns det även här i reklamfilmen. Han visar hur man ska göra en bra hamburgare, kvinnan bredvid gör som han instruerar. ”Så himla great alltså, med chorizo. Med chorizo!” Var är chorizon då, syns ju knappt att de lägger på den. För övrigt ser jag inte att burgaren är så himla unik jämfört med andra hamburgare.

Många reklamfilmer ska låta så hurtiga, vilket mr Jureskog lyckas med. Låter som han går på uppåtmedicin eller är stressad,  istället för att framstå som positiv. Blir man mer köpbenägen av att personen är stressad?

#blogg100

 

40.2017 Dacia Duster

Posted on 2 CommentsPosted in reklamkommunikation

Långsökt…

”Another one drives a Duster”. Inte dust utan duster då. Inte bites utan drives. För er som är uppvuxna efter 1990 kanske inte vet att detta är en travesti på Queens Another One Bites The Dust. Tanken att det ska vara roligt, men här blir det bara töntigt. Det är uppenbarligen en tunn linje mellan humor och trams – för att travestera på Pretenders fina tolkning av Thin Line Between Love And Hate. 

Bilreklam har jag svårt för, delvis för jag inte har behov av bil. Generellt ska bilar tydligen föra en till äventyr, och det är tydligen  bortskämda superrika som är målgruppen. Men barnfamiljer får också vara med på ett hörn, man måste ju främja säkerheten också… Gärna ska man föras till spektakulära ställen, gärna in i framtiden. Det blir lite uttjatat och fegt. Och jägaren som dyker upp ur vegetationen och utbrister Another one drives a Duster, är det inte bara knasigt? Förresten, är det inte Mark Darcy – eller jag menar Colin Firth – som är i butiken?

Filmen är vad jag förstår en brittisk produktion.

#blogg100

The Pretenders Thin Line Between Love And Hate

28.2017 Saint Agur

Posted on Leave a commentPosted in reklamkommunikation

Urk, vad hemsk reklamfilm.

Krystat. Kvinnan får mannen på fall i slutet. Men bara för att sluka ostkexet.

Slukar det gör hon väl för den delen inte heller – hon är ju modell. Modeller äter inte, då kan de inte vara så trådsmala…

Dock är osten jättegod. Så därför kan jag förlåta reklamfilmen litegrann. Som vanligt när det levereras traditionella, fega filmer är de utländska. Har de inte kommit längre?

10.2017 Trivago

Posted on Leave a commentPosted in reklamkommunikation

Tassa på tå – mer trovärdigt?

En vän på Facebook lade ut ett inlägg om att hon hatar Trivago-reklamen. Befriande tyckte jag och kommenterade det. Jag retar mig också på den, men kan inte sätta fingret på varför. Trodde att det jag retade mig på var bagatellartat, men hon störde sig på att han (Martin Björk) tassar omkring i strumplästen. Jag stör mig som vanligt på att det pratas en massa, men eftersom det inte är textat så når det inte riktigt ut till mig. Förvisso är filmen tydlig ändå, det visuella är lätt att förstå.

Jag har som sagt ljudet på teven satt på lågt. Ofta är det nämligen så att reklamfilm har högre volym och det är tröttsamt att sitta och skruva upp och ner volym var tionde minut. Därför går teven på låg volym och programmen texttvtextas istället (om det är svenska program).

Men jag förstår inte varför inte reklamfilm kan textas, så mycket manus och arbete som går till spillo, till ingen nytta då man ändå inte når ut ur bruset. Undrar återigen om de som hör dåligt anses inte vara köpbenägna?

Reklamfilmen går heller inte att hitta när man googlar. Trivago har en egen Youtube-kanal men där finns inte den svenska filmen upplagd. Även Facebook-sida finns, men inget aktuellt reklamklipp. Uselt det med.

#blogg100