45.2017 Priorin

Posted on Leave a commentPosted in reklamkommunikation

Bevarar din normala hårväxt

”Innehåller biotin som hjälper din normala hårväxt.” Två kvinnor sitter i sina vita badrockar, på spa, pratar om sina hår. Den ena har tunt hår, den andra har riktigt kraftigt hår (har hon peruk rentav…?). Den tunnhåriga frågar avundsjukt hur hon kan ha så välmående hårsvall. Den mörkhåriga tar tag i sin mörka hårman och svarar förnöjt ”Om du vill veta,…”.

Filmen är utländsk och dubbad till svenska. Jag förstår inte alls varför reklamfilmer dubbas. Är konsument lat? Kan konsument inte läsa? Är målgruppen kanske barn under 8 år. Tror nog att de har lite felriktat fokus då isåfall.. Finns det något mer störande än dåligt läppsynk? Jag tycker de hade vunnit mycket av att texta reklamen, vi svenskar är väl vana vid att läsa utländska serier, filmer, dokumentärer etc. Det textas ju till och med när folk pratar skånska eller andra dialekter som inte är stockholmsk.

#blogg100

 

https://youtu.be/28a3XDIfxj8

#8 Kvinnor kan!

Posted on Leave a commentPosted in nätverka

Jag är med i några kvinnliga nätverk. För att de behövs.

Ett av dem säger att de vill inte finnas. Men när branschen har förändrats så kommer de heller inte att behövas. En utopi kanske… Nåja, nu är just detta nätverk lite i träda härnere i Skåne, men inte pga att reklambranschen har blivit jämlik. Det är fortfarande mansdominerat på de styrande posterna.

När det skapas grupper – på t ex sociala medier – som enbart vill ha kvinnor, blir det gnäll. De anses vara exkluderande och diskriminerande… Jaha, men vad har den andra halvan av mänskligheten gjort i alla tider? Skulle det vara något konstigt om kvinnor nu behöver/vill göra likadant idag?

Ja, jag är tyvärr för kvotering. Fortfarande är det uppenbart för mycket ryggdunkande män emellan. Så det har ju egentligen kvoterats i alla tider, fast genom att exkludera kön. Inte prioritera kompetens. Men är det inte just kompetensen man borde fokusera på? Och kompetens har inte med vilket kön man råkar vara född i.

Jag läser i Sydsvenskan om restaurangbranschen. Hur grabbig den är. Är man tjej ska man tåla att bli förbisedd, ses som ett objekt, vara föremål för att bli tafsad på osv. En effekt när det blir majoritet av ett kön. Pojkar är pojkar osv. Sjukt!

Hur är det i vård, omsorg och städrelaterade jobb? Fortfarande är de branscherna kvinnodominerade. På golvet iallafall. Kör kvinnorna sin jargong och uteslutningsmetoder när det kommer in en man i flocken? Är kvinnor som de är bara då…?

 

#8.2014 #blogg100

Blogg100 - Ett inlägg om dagen i 100 dagar